Min typ, men ändå rädd

Ja, kära vänner detta kanske kommer uppfattas som fett lame och rätt pinsamt för min del men jag orkar inte bry mig haha. Jag tycker ändå att detta är ett roligt ämne att ta upp. Och det jag pratar om är killar, överlag, min typ osv osv. Fortsätt bara att läsa så får ni se. Jag är den tjejen som faller för killen man inte ska falla för, när jag väl faller för killar. Då snackar jag om killen som är högljuddast, syns mest och kör på ”spelet”.. Att man inte ska svara eller höra av sig på x – antal dagar. Men ni förstår vad jag menar. Det är när killar visar noll intresse som jag tycker att det blir som intressantas för då vill man (i alla fall jag) försöka få hans intresse. Jag har noll koll på vad det är som får mig att gilla de, och jag vill verkligen inte att det ska vara så men det bara blir så, vilket är fel.

Självklart hade jag aldrig tillåtit eller tolererat att en kille behandlade mig illa. Hej & hej då kommer jag säga haha. Jag brukar alltid tänka och typ inbilla mig att det inte finns så många killar som ser bra ut. Men när jag jobbar eller bara går på stan ser jag snygga hela tiden och tänk att det bara är i lilla Göteborg. Så gott om killar finns det i alla fall så jag kan sluta oroa mig. Så ifall någon behandlar mig illa är det bara att ”lämna” även om det är svårt och jag får det att låta lätt.

”Det kommer alltid nya bussar och det är likadant med killar, det kommer alltid att komma nya”.

Om jag ska prata och beskriva hur jag hade velat att han skulle se ut utseendemässigt så faller/gillar två sorters killar. Men enligt mina vänner så har jag bra killsmak men ibland förvånar jag dom och tycker att någon som inte är min typ av kille är snygg. Men jag gillar killar med svart eller brunt hår oavsett längd, kort eller långt kvittar. För alla passar ju i olika och det beror ju lite på hur man fixar frillan. Och sen typ nummer två är otroligt svår att beskriva men det är brittiska killar haha, Killar från England har ett speciellt utseende inte klädstil utan utseende och det är det jag gillar haha. Det går inte att beskriva men jag har en bild i mitt huvud. Just nu har jag gått och kärat ner mig i en nittonåring, Martin Garrix. Åh han är så såå sååå snygg eller han är snyggsöt om någon har hans nummer eller är lik honom kan man väll slå en pling till mig?!

Och om jag skulle beskriva personlighetsmässigt, faller jag för en kille som är utåtriktad och är omtyckt av alla, hörs och syns (men inte så mycket som jag, som vill ha uppmärksamhet hela tiden…) Charmig och vill att han ska få mig att skratta, dock är det inte alls svårt om han inte har väldigt väldigt torr humor. Men om jag ska vara ärligt så är jag fett rädd för kärlek överlag även om jag kanske inte visar det så är jag rädd för att bli sårad eller såra, otrohet, alla bråk med mera. Och för att slippa vara rädd och behöva tänka på allt det så avstår jag ifrån det för att jag är för feg, för att bara köra..

Bjussar på en bild på min nittonåring <3, happy b-day Martin!

dca15_1750695xwZ2Rxbjq-eCWOrNcVcEZ86j57OCGXWA260e0_1750700